I en norsk studie uppskattas den totala kostnaden för spelskador i landet till 5,14 miljarder norska kronor (444,8 miljoner pund/ 526,2 miljoner euro/ 585,5 miljoner dollar) per år.
Enligt det nationella kompetenscentret för spelforskning motsvarar denna summa knappt hälften av den norska reglerade marknadens årliga nettointäkter.
För att beräkna kostnaderna för spelskador i Norge genomförde centret en analys av kostnaderna för sjukdomar. Det sade att de kostnader man undersökte är uppdelade i direkta kostnader, inklusive kostnaden för behandlingstjänster för spelskador, och indirekta kostnader indirekta kostnader, t.ex. produktionsbortfall på grund av effekterna av skadligt spelande. I studien beaktades även immateriella kostnader, t.ex. den känslomässiga effekten av spelskador för familjemedlemmar.
I rapporten noterades att en undersökning om spelskador från 2019 som utfördes av universitetet i Bergen visade att 63 procent av norrmännen hade spelat det året.
Med hjälp av det kanadensiska indexet för problemspelande klassificerades 50 % av befolkningen som utan risk för skada, 8,8 % som lågrisk. 3,1 % ansågs dock ha en medelhög risk och 1,4 % klassificerades som problemspelare. Andelen medborgare som klassificerades som problemspelare med hjälp av skalan var en ökning från 0,9 % år 2015.
Detta innebär att cirka 524 000 norrmän skulle klassas som någon form av risk, inklusive 55 000 högriskspelare.
När det gäller de direkta kostnaderna konstaterades det i studien att spelskador direkt leder till kostnader på 822,8 miljoner norska kronor.
Kompetenscentret sade att kostnaderna för behandling av problemspelande uppgick till 157,5 miljoner norska kronor, plus ytterligare 168,5 miljoner norska kronor för behandling av konsekvenserna av problemspelande och 4,9 miljoner norska kronor för ideella organisationer som arbetar med spelskador.
Den överlägset största direkta kostnaden var dock rekrytering, med kostnader på 321,7 miljoner norska kronor. Detta var främst kopplat till att ersätta personal som förlorat sitt arbete på grund av spelrelaterade orsaker, med antagandet att 1 320 norrmän vid en viss tidpunkt är arbetslösa på grund av spelskador.
Centrumet lade till 38,2 miljoner norska kronor i kostnader för budget- och skuldrådgivning, plus 27,8 miljoner norska kronor i poliskostnader, 29,6 miljoner norska kronor i domstolskostnader och 20,4 miljoner norska kronor i fängelsevård. I studien konstaterades att eftersom det inte fanns några norska uppgifter om hur stor del av brottsanklagelserna som är kopplade till spelskador, användes en studie från Australien och justerades för norska brottsnivåer.
Dessutom tillskrevs 12,1 miljoner norska kronor till förebyggande och behandling samt 19,1 miljoner norska kronor till reglering.
De indirekta kostnaderna för spelskador var dock betydligt högre och uppgick till 2,43 miljarder norska kronor. Produktionsbortfall till följd av arbetslöshet utgjorde 891,9 miljoner norska kronor, medan produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro och annan frånvaro utgjorde 464,5 miljoner norska kronor respektive 103,4 miljoner norska kronor.
Produktionsförlusterna till följd av spelrelaterade förtida självmord uppgick till 891,8 miljoner norska kronor, baserat på 51 självmord med en medianålder på 32,5 år.
Kostnaderna för produktionsbortfall på grund av fängelse uppgick till 18,5 miljoner norska kronor, medan kostnaderna för invaliditet uppgick till 56,1 miljoner norska kronor.
Slutligen beräknades i studien 1,89 miljarder NOK i immateriella kostnader. Av denna summa var 1,27 miljarder norska kronor relaterade till vänner och familj, medan 618 miljoner norska kronor var relaterade till spelarna själva.
När det gäller immateriella kostnader ur spelarens perspektiv var 127,3 miljoner norska kronor relaterade till effekterna av våld, 153,0 miljoner norska kronor till psykisk hälsa, 116,0 miljoner norska kronor till skilsmässa eller separation och 106,0 miljoner norska kronor till arbetslöshet. Dessutom var 16,9 miljoner norska kronor kopplade till självmordsförsök.
För övriga drabbade uppgick de immateriella kostnaderna för psykisk hälsa till 342,8 miljoner norska kronor, medan kostnaderna för våld uppgick till 285,2 miljoner norska kronor och för skilsmässa eller separation till 260,5 miljoner norska kronor. När det gäller arbetslöshet uppgick de immateriella kostnaderna för vänner och familj till 237,4 miljoner norska kronor, medan kostnaderna för självmordsförsök uppgick till 37,8 miljoner norska kronor och för tidig död till 2,5 miljoner norska kronor. Kostnaderna för att bli offer för brott uppgick till 205,7 miljoner norska kronor.
Den totala kostnaden för samhället beräknades till 5,14 miljarder norska kronor.
“Det här är allvarliga siffror”, säger Henrik Nordal, avdelningschef vid Lotteritilsynet. Detta visar att spelproblem är ett folkhälsoproblem och att det är absolut nödvändigt att skydda utsatta spelare.”
Med hjälp av uppskattningen om 55 000 problemspelare konstaterades i studien att detta skulle innebära en kostnad på 93 548 norska kronor per spelare.
Alternativt, sade den, skulle den totala summan kunna betraktas som 0,14 % av Norges bruttonationalprodukt eller knappt hälften av den reglerade norska marknadens nettointäkter 2019.
“Den slutliga uppskattningen på 5,14 miljarder norska kronor understryker att problemspelande utgör en betydande kostnad för samhället”, heter det i studien.
Vidare konstaterades att med tanke på att den beräknade siffran var mycket större än det belopp som spenderas på förebyggande av problemspelande, bör mer ägnas åt detta område eftersom det potentiellt skulle kunna leda till kraftigt minskade utgifter på andra håll.
Nordal fortsatte med att säga att studien stödjer landets regleringsstruktur, där Norsk Tipping och Norsk Rikstoto är de enda två licensierade operatörerna.
“Vi har den strängaste regleringen av de spel som potentiellt skapar störst skada”, sade Nordal. “Även om rapporten inte omfattar enskilda spel visar den att det är rätt tillvägagångssätt.
“Rapporten visar att det är viktigt att fortsätta arbetet med att förhindra att illegala spelbolag når norska kunder.”
I studien konstaterades också att i 2019 års undersökning var medianvärdet för den självrapporterade årliga utgiften för fritidsspelare som använder Norges reglerade spelmonopol 2 866 norska kronor, jämfört med 4 610 norska kronor för spelare med låg risk, 8 078 norska kronor för spelare med medelhög risk och 31 079 norska kronor för dem som klassas som problemspelare.
När det gäller olicensierade webbplatser spenderade medianen för fritidsspelare 114 norska kronor och för spelare med låg risk 704 norska kronor, medan spelare med medelhög risk spenderade 3 183 norska kronor och problemspelare 13 438 norska kronor.
Om man tittar på de kombinerade siffrorna motsvarar utgifterna 0,5 % av årsinkomsten för fritidsspelare, 1,0 % för lågriskspelare, 2,8 % för medelriskspelare och 11,5 % för problemspelare.
Med hjälp av dessa siffror och siffrorna för förekomsten av problemspelande uppskattade det nationella kompetenscentret för spelforskning hur mycket intäkter den reglerade och den oreglerade sektorn tjänade på riskspelare.
Det beräknade att reglerade operatörer får 1,71 miljarder norska kronor från problemspelare, 985,5 miljoner norska kronor från spelare med medelhög risk, 1,60 miljarder norska kronor från spelare med låg risk och 5,68 miljarder norska kronor från spelare som inte löper någon risk för skada.
Detta tyder på en sammanlagd totalsumma på 10 miljarder norska kronor, vilket bara var något mindre än de 10,58 miljarder i nettointäkter som Norsk Tipping och Norsk Rikstoto tillsammans hade under 2019.